Få saker upprör så mycket som felstavningar och felskrivningar. Felstavade namn är ett speciellt område för där kan man tappa lite av förtroendet för en journalist som inte ens ids ta reda på hur en intervjuperson stavar sitt namn.

Men stavfel? Jag medger att jag rätt ofta reagerar på dem själv, språknörd som jag är. När stavfelen är stora, förekommer ofta eller är uppenbara fel.

Men slarvstavfel, är det något att bli upprörd över?

Jodå. I dag fick jag nämligen ett mejl som fick mig att le lite grann.

”Hej, Nathalie! Tack för nyheterna du förmedlar!
Nu till ett ord som ofta felstavas: Man skriver sätt istället för sett lliksom du i Metro den 9 maj sid 8: …generellt sätt lite sämre på att panta.  Prova att slopa detta …sett!
Grammatik:  se såg sett;  ett sätt, flera sätt, “på sätt och vis”
Vänligen”.

Det är lätt att skriva fel, absolut. Och språket ska vara så korrekt som möjligt, absolut. Men personligen skulle jag nog inte mejla om ett sådant uppenbart slarvfel/”felkoppling i hjärnan”-fel.

Men jag blir inte upprörd över mejlet. Jag tycker mest det är roande vad folk väljer att lägga sin tid på och engagera sig i. Och brevet fick mig onekligen att skratta högt för mig själv framför datorn på redaktionen i dag.

Att min vän-av-ordning-mejlkompis därtill har vissa svårigheter själv med stavningen (liksom med två L) gör bara saken mer underhållande …