Under 2019 har jag varit anställd av två tidningar, frilansat för tre, gått på två musikhögskolor och bott i två städer. 2019 har helt enkelt varit förändringarnas år. Här är lite av vad jag gjort.

I slutet av 2018 sa jag upp mig från mitt fasta journalistjobb sedan flera år tillbaka. Det var inte något lätt eller ogenomtänkt beslut. Jag hade tänkt i princip varje dag i ett halvår att jag var på fel plats, att jag måste säga upp mig, att jag inte utvecklades och lärde mig nya grejer, och att jag helt enkelt var i fel landskap.

Jag försökte få mer balans genom att också plugga. Jag sökte och kom in på musiklärarprogrammet på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, 100 procent. Gick ner i arbetstid och jobbade 60 procent. Körde alltså 160 procent under hösten 2018. Jag kan väl egentligen inte rekommendera det till någon …

Så i januari 2019 jobbade jag mina sista dagar på tidningen Accent. Det var läskigt. Jag insåg att jag kanske aldrig skulle få ett fast journalistjobb igen – men till slut så spelade det ingen roll.

Jag hade tänkt fortsätta studera till musiklärare, i alla fall vårterminen 2019. Men det tog nog bara två eller tre veckors heltidsstudier (utan jobb vid sidan av) innan jag insåg att jag verkligen inte ville läsa till lärare i fem år. Det visste jag i och för sig redan innan, men ibland tänker man att man ska försöka sig på något, fastän man vet att det inte är lönt. Man tänker att man själv kanske ”känner” fel, att det kommer bli bra, fastän man innerst inne vet vad man verkligen vill.

Så jag hoppade av Kungliga Musikhögskolan, och läste bara klart de musikkurser jag påbörjat.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv. Jag visste vad jag ville – men inte hur jag skulle komma dit.

Jag hade ingen fast inkomst. Jag hade en hög hyra i Stockholm att betala. Men jag tänkte: ”Det kommer lösa sig, på något vis. Jag har gjort rätt val.”

Och det gjorde det. I stället för musikstudier gjorde jag i februari och mars ett nummer av tidningen Motdrag. De behövde en redaktör som kunde göra ett nummer. Först hade jag tackat nej, eftersom jag ju skulle studera. Men en vecka senare så hörde jag av mig och meddelade att jag bestämt mig för att inte studera trots allt.

Förändringarnas vår …

Motdrag är medlemstidning för Ungdomens Nykterhetsförbund. Jag var chefredaktör och ansvarig utgivare för Motdrag i december 2012 till augusti 2014. Motdrag har nyligen gjort en snygg re-design, och även arbetat om inriktningen på tidningen, så jag fick börja om lite från noll.

Eftersom det varit så mycket att göra med make-overn (och en ny hemsida som Motdrag lanserat i år) så fanns inte direkt något planerat. Nummer ett av tidningen skulle dessutom i princip redan varit klar och gått till tryck, så jag hade ungefär en månad på mig att planera och skriva hela numret.

Det var några stressiga kvällar och lite dygnet runt-jobb i början medan jag planerade och bokade in jobb och försökte få tag på folk. Men undan för undan löste sig saker, och till slut var jag till och med klar några dagar innan angiven deadline.

Det var något lite lustigt och hemtrevligt med att stå utanför mitt gamla kontor och titta på tidningssidorna på väggen, sex år efter jag gjort mitt första nummer av Motdrag (nr 1/2013).

Mycket har hänt sedan dess. Jag har blivit äldre. Jag har blivit en bättre redaktör, bättre fotograf, bättre skribent. Och jag har varit med om många förändringar.

Jag tror verkligen att ju mer man lär känna sig själv, desto bättre blir man också som journalist och kreatör. Man ställer bättre frågor, vågar gå djupare.

Min inledningskrönika till Motdragsnumret bär den möjligen något provocerande titeln ”Vi borde bli bättre på att göra slut”, och handlar om förändring. Och jag står fortfarande fast vid det, att de flesta av oss borde bli bättre på att göra slut med det gamla, och söka det som är verkligt rätt, och lita på att det mesta löser sig.

Under våren blev jag även kallad på intervju för ett jobb på Lärarnas tidningar. Men innan jag hann gå dit så hade tidningarna lagts ut på entreprenad och gjorts om till content marketing-tidningar, alltså målgruppsanpassad reklam. Märkligt beslut av Lärarförbundet, tycker jag. Lärare, om några, borde ju inse vikten av en fri och oberoende journalistisk press, och vilja ha det, i stället för en tidningsprodukt som skapas med syfte att trycka ut information från förbundsledningen. (Men det är nog värt ett blogginlägg i sig.)

Samtidigt som jag gjorde Motdrag så sökte jag en konstnärlig utbildning på Musikhögskolan i Örebro: Musikproduktion och songwriting. Jag var på antagningsprov – och kom in.

En vän frågade: ”Känns det rätt?”. Och jag kände att det verkligen gjorde det. Jag bestämde mig för att tacka ja, och flytta till Örebro.

Alla som bott i Stockholm i över ett decennium vet att man inte väljer att lämna frivilligt … Men ibland behöver man lämna något som man gillar för att komma till något som kanske är ännu mera rätt.

Våren bjöd även på några andra frilansknäck. Jag skrev två artiklar om klimatet för tidningen Scouting Spirit. Och jag träffade både polis och brandmän i Nyköping, i ett flertal texter och foton om räddningstjänsten till tidningen Struten.

Jag flyttade till Örebro i slutet av maj. Började ett sommarvikariat på Nerikes Allehanda i juli. Jag var där 2012, vilket var mitt sista sommarjobb innan jag klev in i organisationspress-världen och fick betald semester och allt sånt där. Jag minns NA som en av de bästa arbetsplatser jag varit på. Man hade bra chefer, stora ambitioner – och humor.

Att komma tillbaka som sommarvikarie sju år senare, med diverse andra jobb i bagaget, var spännande.

Jag fotograferade en hel del, bland annat flera frontbilder till tidningen. Skrev en del roliga reportage, och två krönikor.

I slutet av sommaren blev jag (på grund av diverse omständigheter) ansvarig för bilagan Affärsliv, som skulle komma ut några veckor senare. Lite liknande Motdrags-grejen så fanns inget planerat, men jag fick ett tema och en dryg vecka på mig att planera in diverse intervjuer och jobb på temat kvinnligt företagande.

Var stressigt, men otroligt kul att få kliva in i redaktörsrollen igen, och försöka tänka nytt. Det var också riktigt kul att få se de andra journalisterna på redaktionen ta idéerna, och göra dem på sitt eget vis.

Jag tycker att det blev en bra bilaga som också väckte många nya tankar hos mig. Som bloggaren Elin Häggberg som berättade för mig att hon har en princip:

– Om min första instinkt är att tacka nej och tänka ”är jag verkligen rätt person för det här?” – då tackar jag ja. För då vet jag att jag har nått gränsen för min trygghetszon.

Och vd:n Maria Gunnarsson som formulerade vikten av stolthet i arbetet:

– Det går inte att schabbla, det hinner alltid ikapp. Man måste göra saker man är stolt över.

Hösten bjöd på det årliga jobbet för tidningen Struten på Bokmässan i Göteborg. Jag var fotograf och följde med Strutens juniorreportrar när de gjorde jobb. Fick bland annat det roliga uppdraget att fotografera zombies.

Under hösten har jag även fortsatt göra lite inhopp på Nerikes Allehanda, och gjort lite frilansgrejer för Scouting Spirit och Struten.

Blev även erbjuden att bli ledarskribent på Nerikes Allehanda, men funderade länge och väl och valde till slut att tacka nej. Jag kom helt enkelt fram till att jag inte kan skriva politiska inlägg utifrån en given politisk ideologi. När jag skärskådat alla nuvarande ideologier så kom jag fram till att jag inte tror att någon av dem står för vad vi verkligen behöver i världen i dag.

Dessutom är jag nog för bångstyrig för att skriva under en särskild åsikts-flagg … Jag tror livet är mer komplext än så. Men lite synd är det att jag alltid ska vara så himla värderingsstyrd – det hade varit ett fantastiskt roligt jobb! (Men, återigen, man kan inte lura sig själv och man måste följa sitt hjärta.)

Mina musikstudier fortsätter, nu försöker jag lära mig producera och mixa musik. Under hösten har jag även spelat live på lite olika ställen och i lite olika konstellationer.

2019 var verkligen förändringarnas år. Totalt har jag varit anställt på två tidningar (Accent och Nerikes Allehanda), frilansat för tre tidningar (Struten, Scouting Spirit, Motdrag), gjort ett nummer av Motdrag, planerat en bilaga till Nerikes Allehanda, och studerat på två musikhögskolor.

Vad 2020 bjuder på har jag ingen aning, men jag är övertygad om att det kommer lösa sig på ett alldeles utmärkt vis. Det har det ju gjort hittills.

Nathalie C. Andersson
Örebro, 29 december 2019