Att fotografera är svårt. Att fånga något äkta, men utan att förvanska det, utan att förändra. Det går att visa så många saker, ibland sidor av människor som andra inte sett.

Kanske är det därför jag på ett sätt tycker att fotografi är en svår konst. Det handlar inte bara om teknik eller att trycka på avtryckaren i rätt ögonblick, utan också – och kanske mest – om att se saker som andra inte ser. Och lyckas fånga det i stillbild.

Oftast är det ett arbete som kräver mycket tid, men ibland har man tur och lyckas fånga det på en gång.

Under Bokmässan 2017 var jag fotograf åt barntidningen Struten, det resulterade i en del fina foton som publicerats under året. (Var även med på Bokmässan 2018, men då blev det mest textcoachjobb.)

Mest stolt är jag dock över det frilansjobb jag gjorde på Junis sista teaterfestival i våras. Det blev många fina ögonblicksbilder på teater och glädje. Älskar att göra journalistik för barn, det är alltid perspektivvidgande och spännande, och inte minst – roligt.

 

Nu under hösten har jag även fotograferat en del för Accent. Jag och en kollega var på IOGT:s världskongress, vilket bland annat resulterade i den här bilden på en volontär som tog fikauppläggningen på stort allvar. Vackert, tycker jag.

Jag har även skrivit ett personporträtt som publicerades i senaste numret av Accent (nr 6/2018), och fick uppdraget att gestalta personen i bilder också. 

Vi hade fotosession i ett storkök, men ingångsbilden blev tagen spontant i hissen på väg där ifrån. En ögonblicksbild, fångad i stunden. (Plötsligt händer det.)

Läs hela reportaget och se fler bilder här.