Att vandra runt i Stockholm tidiga höstkvällar är kyligt och kallt och, ja, på något sätt också alldeles, alldeles underbart. För när man stannar upp för ett ögonblick så ser man att allt är så vackert. Vattnet, trafiken, alla ljusspeglingar. Alla människor som finns i alla fordon som är på väg någonstans. Vart någonstans?

Vem vet. Men det får mig att tänka att det finns så otroligt många världar där ute, och då tycks alla mina små enkla problem så futtiga – och allt annat så fantastiskt stort.