Slutet av augusti, slutet på sommaren. Onekligen. Själv tycker jag alltid att det går så fort, nytt sommarjobb, nya människor, nya erfarenheter. Massor med äventyr.

För ett år sedan jobbade jag på Katrineholms-Kuriren och skrev en krönika om sommar. Hittade den igen på datorn, och tänker att den fortfarande stämmer. Med tillägget att spontantid – det kan man faktiskt ha året om.

 

Sommartid – spontantid

Det finns så många osynliga regler man måste följa. Sådant där som någon bestämt, men som man inte riktigt vet varför. Som att man inte ska sätta sig precis bredvid någon på en nästintill tom buss. Eller att man helst inte ska prata med främlingar, såvida det inte är absolut nödvändigt.

Jag är inte mycket för sådant. Jag går igång på att provocera. Att utmana och liksom sväva på gränsen mellan hur man bör vara och hur man inte får vara. Utanför-lådan-provocerande.

Vissa kallar det för barnslighet, jag kallar det för spontanitet. Som att gunga mitt i natten för att man inte vill gå och lägga sig, föreslå för nya arbetskamrater att man skall hitta på något, eller bara fråga saker som man faktiskt undrar över.

Jag har flera gånger funderat över om det är särskilt smart. Kanske vore det bra mycket bättre att bara göra som alla andra och följa de här osynliga reglerna. Sedan sansar jag mig själv igen och tänker att det egentligen inte spelar någon roll, för om hundra år är allt glömt. Och livet är egentligen ganska ironiskt.

Tidigare i våras skulle jag tvätta. Jag gick ner till tvättstugan och satte nyckeln i låset. Vred om. Vred om. Vred … inte om.

Nyckeln satt fast i tvättstugedörren, och själv stod jag där – utelåst. Jag fick inte loss nyckeln från tvättstugelåset och min egen lägenhetsdörr hade jag ju låst. Så klart.

Det var typ vinter ute. Jag hade t-shirt, mjukisbyxor och sandaler på mig. Inga strumpor, ingen mobiltelefon, inga pengar. Ingenting.

Vad gör man?

Småpanik. Kort tanke om att livet är ironiskt. Ringde på diverse lägenhetsdörrar, inget svar. Gick ut igen. Stod i småkylan och försökte att inte se dum ut.

Så småningom kom det ut en tjej genom lägenhetsporten. Hon fick syn på mig och erbjöd sig att hjälpa. Med ett fast handtag och lite lirkande lyckades hon få loss min nyckel ur tvättstugelåset. Hon presenterade sig och vi började prata. Jag var rätt tacksam och frågade om hon ville fika. Lite så där spontant.

Sommaren refereras ofta till som en tid att ha semester och ta det lugnt. Jag tror snarare att sommaren är en tid då man ska testa nya saker. Vara lite mer spontan och våga göra grejer utan att egentligen veta utgången. När allt kommer omkring så är livet faktiskt lite som en spännande film – det är bra mycket roligare när man inte vet hur det slutar.

Själv låste jag mig ute från tvättstugan. Men jag fick hjälp – och en fika – och en ny vän som är bra på att öppna dörrar.

Nathalie C. Andersson