Jag har funderat över det här med skönhet. Den finns överallt och ändå är den så flyktig. Den finns ett ögonblick, ett annat hoppar den någon annanstans. Det är därför man alltid måste fortsätta spana, titta runt, så man inte missar den.

Speciellt är det så med människor: de är vackra hela tiden, men på så många olika sätt. En känsla kan uppstå, visa sig och försvinna inom loppet av några hundradelar. Det är ganska häftigt, eller hur?

Skönheten finns i det äkta. När vi är där, här, närvarande, är vi vackra. Det är också därför naturen är så himla vacker – den är ju hela tiden där. Det kan vi också vara. Vi måste bara öva lite mer på att koppla bort allt annat och bara leva.

 

Foto: Nathalie C. Andersson
Min mor på Medelhavsmuséet i Stockholm. Foto: Nathalie C. Andersson