Regn hela den här helgen, sol hela förra. Livet innehåller så mycket kontraster. Det har jag funderat på de här dagarna när jag tittat på regnet som öst ner utanför. Kontraster.

Förra helgen när solen sken var jag på kanothajk med mina scoutbarn och ledare. Sista hajken innan sommaren. Och sista hajken för mig på ett tag, för i höst tar jag paus som scoutledare. Och det känns så … konstigt att tänka sig. Jag som har lagt ner så otroligt mycket tid på Scouterna, så mycket engagemang.

Det har varit både givande och stundtals krävande. Mycket att göra, många trådar att dra i. Men jag ångrar ingenting. Jag är verkligen tacksam för alla de stunder jag har fått dela med alla härliga scoutbarn och alla fantastiska ledare som velat jobba med mig.

Det finns så otroligt mycket engagemang där ute, inuti människorna. Man måste bara lyckas väcka den. Se människor, visa att de är betydelsefulla. För de är de. Alla bär vi på viktiga pusselbitar i andra människors liv. Vi är betydelsefulla. Vi lämnar avtryck.

Jag började i min nuvarande scoutkår efter distriktslägret 2009. Och nu arbetar jag återigen med temat till distriktslägret 2012. Det känns som att cirkeln snart är sluten.

Tre år har passerat.

Vart tog tiden vägen? Och vart är jag år 2015 när återigen tre år har gått?