Foto: Nathalie C. Andersson

Det är något speciellt med vykort. Liksom känslan av tid, möda, meningsfullhet. Att någon har suttit ner, tänkt på en, skrivit några rader för hand, köpt ett frimärke, postat brevet.

Det kräver lite engagemang.

Orden man läser får en annan dignitet. I handstilen, mellanrummet mellan orden, bokstävernas lutning, kan man läsa in vykortsavsändaren. Se framför sig hur personen suttit någonstans långt borta och funderat. Författat. Lämnat avtryck.

Jag gillar det. Det känns äkta på något vis.

Själv fick jag ett vykort till redaktionen för någon månad sedan. Det kändes i det lilla som något av en historisk stund. Ett helt vykort, adresserat speciellt till mig? Jovisst, så stod det. Nathalie C. Andersson c/o Metro, Stockholm.

Det första vykortet adresser till mig som journalist. Stort.

Vykortet var från en äldre dam som läst min artikel om unga tjejer som rakar sig. Och den gamla damen, född 1937, berättar att detta inte är något nytt fenomen. Redan när hon var liten fick hon veta av sin mamma att det här håret under armarna, det skulle rakas bort. Fast då använde man sig av en speciell rakkniv, som egentligen var till för när frisörerna klippte män i nacken.

Och min brevskrivare åkte till Grekland, och där rakade hennes grekiska yngre väninnor benen också. Sådana nymodigheter.

Hon skriver och föreslår att jag kanske kunde undersöka när man började raka sig under armarna. Tja, det tål att funderas på. Faktiskt en rätt intressant idé.

Överlag verkar min brevskrivare vara en ganska trevlig 75-årig dam. Men det här med att män rakar sig på överkroppen, ger hon inte mycket för.

”Att man ska raka överkroppen är bara fånigt, tycker jag. Kanske ett påhitt av mindre virila män?”

På något sätt känns den formuleringen så mänsklig. En vardagsfundering på ett litet vykort. Världsbild till världsbild.

Det där vykortet förgyllde min dag med sin omedelbarhet, och eftersom det var så oväntat. Det är ju inte varje dag man får vykort som journalist.

Och så är det alltid spännande att få läsa och höra om andra människors verkligheter. Speciellt när de kommer till en i specialadresserad, handskriven vykortsform.

 

Leave a Reply