I dag googlade jag efter nyheter och fick som toppträff upp två artiklar från Expressen, eller rättare sagt en och samma artikel. Med olika rubriker.

Det verkade vara samma artikel, men den översta, äldsta träffen hade blivit borttagen (Felmeddelande: 404 – Sidan kunde inte hittas). Det tyckte jag var lite smålustigt, och jag såg framför mig hur det kan ha gått till på Expressens webbredaktion när detta hände.

I mitt huvud såg det ut så här:
Nyutexaminerad reporter får vikariat eller praktik på Expressen. Gläder sig åt sitt nya storförvärv på kvällstidningen. Får i uppgift att skriva om en skalbagge i Tumba.

Det visar sig att i Tumba finns det en person som KAN ha hittat världens största skalbagge. Möjligtvis. Eventuellt. Det vill säga: det kan vara så, det kan också visa sig att det inte är så.

Reportern blir osäker och sätter en rättvisande rubrik och känner sig nöjd med tillvaron (se i bilden rubrik ”Kan ha hittat världens största skalbagge”).

Men någonting händer.

Jag ser framför mig hur webbnyhetschefen kommer fram till reportern:

Nyhetschefen: ”Öh du, den här rubriken du skrev om skalbaggen. Inte bra. Inte tillräckligt webbigt. Du måste vinkla mer. Tänk kvällstidning.”

Reportern: ”Jaha, ja, men alltså, liksom … De vet inte om han faktiskt har hittat världens största skalbagge. Det finns ganska många skalbaggar i världen. Svårt att veta vilken som är störst …”

Nyhetschefen: ”Det är ingen nyhet om han KANSKE har hittat världens största skalbagge. Ingen jävel kommer att klicka. Skriv att han har hittat den största skalbaggen. Någonsin.”

Välkommen till kvällstidningsvärlden. Välkommen till webbjournalistiken.


Reportern tar bort den sidan med den gamla rubriken och på bara en liten stund har Stanislav i Tumba gått från att möjligen hittat en stor skalbagge – till att vara en exceptionell upptäckare som faktiskt har hittat världens STÖRSTA skalbagge.

kan det ha gått till. Det kan också ha skett på ett annat vis …

Vi journalister skriver verkligheten. Och är inte verkligheten tillräckligt spännande får man leka lite med ytterligheterna. Ett kanske är inte alltid tydligt nog.

Och huvudsaken är ju faktiskt att läsarna klickar på artikeln. Eller?

Leave a Reply